Svensktiden

Utöver hansarnas ärotid är den svenska tiden en av de bildande perioderna i Wismars historia. Under trettioåriga kriget, den 7 januari 1632, intogs staden av svenskarna efter att danska trupper stängt av stadens vattenförsörjning, vilket gjorde att Wismar lätt kunde erövras. År 1648 förlänades Wismar till Sverige i Westfalska freden.

Furstehovet Fürstenhof
I maj 1653 inrättades den kungliga svenska domstolen i Furstehovet (Fürstenhof) som högsta domstol för alla tyska provinser i kungariket Sverige. De svenska kungarna bekräftade alla privilegier som hörde till staden. Wismar behöll därmed oinskränkt frihet att själv reglera alla lokala angelägenheter.

1803 pantsattes Wismar till hertigdömet Mecklenburg för 1 250 000 taler och 100 år efter detta kontraktet återgavs staden slutgiltigt 1903 till Mecklenburg, eftersom Sverige avstod från inlösen av panten.

Borgarna
Förutom svenska soldater etablerade även skeppsbyggare, hantverkare och köpmän en ny tillvaro i staden. Men många Wismar-borgare prövade lyckan även i Sverige. Som svensk ägodel drogs Wismar ständigt in i militära konflikter under "Nordiska krigen". Trots nederlag förblev staden svensk. Bara de stora befästningarna behövde sprängas.

Pantavtal och återkomst
Den 26 juni 1803 undertecknade de svenska och mecklenburgska befullmäktigade Malmöpantavtalet. Till följd av detta kontrakt överläts Wismars stad och välde med ämbeten Poel och Neukloster till hertigen av Mecklenburg med rätt att efter 100 resp. 200 år inlösas av Sverige. Efter de första 100 åren av "pantlöfte" beseglades Wismars slutliga återkomst till Mecklenburg i Stockholmsfördraget den 20 juni 1903.

Här är en liten video om hur det hela började: